En biologisk mekanism vid partikel-inducerad hjärt-kärlsjukdom
Forskare vid Danmarks nationella forskningscentrum för arbetsmiljö (NFA) har nyligen publicerat en artikel där man belyser sambandet mellan inandning av partiklar däribland nanopartiklar och aktivering av den så kallade akutfasreaktionen vilket i sin tur är kopplat till hjärtkärlsjukdom hos exponerade individer.
Inhalation av partiklar kan öka risken för lungsjukdom samt hjärtkärlsjukdom. Detta är i sin tur beroende av en rad olika faktorer inklusive mängden partiklar samt specifika egenskaper hos partiklarna såsom kemisk sammansättning, storlek, ytegenskaper osv. Det finns även indikationer på att inandning (inhalation) av partiklar av nano-storlek (dvs omkring 1 och 100 nm) kan innebära en ökad hälsorisk jämfört med större partiklar av samma kemiska sammansättning. Dock är fortfarande kunskapen om bakomliggande biologiska mekanismer och kopplingen mellan partikelexponering och hjärtkärlsjukdom begränsad.
Enligt den hypotes som förs fram av Hadrup och medarbetare i en översiktsartikel som publicerades nyligen, och som styrks av ny forskning, kan inhalation av partiklar medföra en retention av partiklarna i lungan, som i sin tur kan leda till en akutfasrespons. Akutfasrespons-aktivering är en känd riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom. Akutfasprotein är protein som produceras i levern som svar på inflammatoriska signaler som medieras av cytokiner dvs protein som utsöndras av kroppens immunceller.
Författarna drar slutsatsen utifrån epidemiologiska studier att även små förhöjningar av akutfasproteinet serum amyloid A (SAA) i blodbanan är associerade med en ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Man tar även upp att studier har påvisat ett samband mellan förekomst av luftburna partiklar och förhöjda värden av SAA samt C-reaktivt protein (CRP) hos exponerade arbetare. Man presenterar vidare förslag på möjliga cell-baserade testmetoder för att bedöma graden av partikel-inducerad akutfasrespons-aktivering. Huruvida sådana metoder kan användas vid riskbedömning är omdiskuterat.
Ökad kunskap om sambandet mellan partikelexponering och kardiovaskulär sjukdom är till stor hjälp för alla som arbetar med prevention inom arbets- och miljömedicin men kan även vara av nytta i vårdsektorn i övrigt då man får ökad möjlighet att välja rätt kliniska analyser samt behandlingsmetoder vid misstanke om exponeringsrelaterad ohälsa. Frågan om vad som gör partiklar i nano-storlek potentiellt mer reaktiva och mer benägna att aktivera akutfasrespons hos exponerade individer kvarstår.
Källa: Docent Helen Karlsson, Linköpings Universitet
0 kommentarer