Nationell plattform för nanosäkerhet – Forum för samverkan och kunskapsresurs vid Karolinska Institutet på uppdrag av regeringen

Den 13 juni samlade den nationella plattformen för nanosäkerhet, SweNanoSafe, ett 50-tal personer med anknytning till nanosäkerhetsforskning i Sverige till en workshop med fokus på forskning och utbildning. Förutom en dag med intensiva diskussioner om såväl styrkor som behov inom området, var dagen kick-off för ett svenskt forskarnätverk inom nanosäkerhet. Här följer en kort rapport från workshopen. 

Åke Bergman vid Swetox inledde dagens program med att hälsa alla välkomna och presentera SweNanoSafes verksamhet. Bengt Fadeel, Karolinska institutet och ordföranden i SweNanoSafes expertpanel, informerade därefter om expertpanelens arbete och det nybildade forskarnätverket. Nätverket har skapats på initiativ av plattformen för att bland annat stötta nationell samverkan mellan olika aktörer, kartlägga forskningsbehov och synliggöra svensk nanosäkerhetsforskning. I nätverket ingår hittills cirka 70 deltagare från 13 svenska lärosäten och forskningsinstitut med kunskaper i olika ämnen, från materialtillverkning och karakterisering till toxikologi, riskbedömning och livscykelanalys.

Heike Hellmold vid Swetox och ordföranden i SweNanoSafes samverkansråd avslutade dagens introduktion med att berätta om plattformens arbete med att identifiera existerande hinder och möjliga åtgärder för en säker hantering av nanomaterial.

Därpå fortsatte dagen med diskussioner i mindre grupper med syftet att:

• lyfta fram styrkor och behov inom svensk nanosäkerhetsforskning,
• belysa hur forskningen kan bidra till att möta samhällets behov.

Styrkor och behov inom nanosäkerhetsforskningen

Inför förmiddagens diskussioner om forskning och innovation, introducerade Bengt Fadeel området och gav exempel på svenska och internationella forskningsprojekt och forskningssamarbeten såsom MISTRA miljösäker nanoteknik och Nanosafety cluster. Han lyfte även fram pågående forskning och aktuella frågor om nanospecifika effekter, klassificering och gruppering av nanomaterial, avancerade in vitro-metoder och systembiologiska koncept.

Genom diskussionerna framkom det att Sverige har en bred och framgångsrik nanosäkerhetsforskning inom exempelvis arbetsmiljö, exponeringsmätningar, biolöslighet, materialvetenskap, inhalationsvetenskap, nanotoxikologi, ekotoxikologi, bioinformatik och transkriptomik, avancerade in vitro-metoder och säkerhetskultur.

Deltagarna på workshopen ansåg att en trend i dag är att forskningsfinansiärerna inte ger anslag till ”rena nanosäkerhetsprojekt”. Nanosäkerhetsforskningen förväntas i stället ingå i stora multidisciplinära forskningsprojekt som omfattar flera steg i nanomaterialens livscykel. Dessa större projekt ansågs viktiga men upplevdes av flera forskare vara administrativt och ekonomiskt utmanande. Därför efterfrågades kompletterande forskningsfinansiering av mindre projekt.

Andra behov som forskarna lyfte fram var att existerande och framtida data behöver harmoniseras och utnyttjas bättre för exempelvis modellering och regulatoriska ändamål. Inom några områden, exponeringsscenarier och avfallshantering, ansåg deltagarna att forskningen bör stärkas. Inom dessa områden borde Sverige också ha goda möjligheter att leda forskningen framåt.

Hur kan forskningen nyttiggöras?

Inför eftermiddagens diskussioner om nyttiggörandet av forskningen inledde Gregory Moore, Kemikalieinspektionen och ledamot i SweNanoSafes expertpanel, med att påvisa dess samband med svenska och globala mål om hållbar utveckling och giftfri miljö. Han gav exempel på aktörer och forskningsfinansiärer inom området som europeiska unionen (EU), organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), världshälsoorganisationen (WHO), Vinnova, MISTRA och Formas. Avslutningsvis framförde han behovet av en koppling mellan nanosäkerhetsforskning och lagstiftningsaktiviteter och lyfte fram Prosafe’s White Paper där 14 rekommendationer presenteras för att främja detta.

”På en konferens  i Nederländerna nyligen, där representanter från EU:s medlemsländer och diverse aktörer deltog, diskuterade man hur arbetet med rekommendationerna ska fortsätta”, sade Gregory Moore.

Mer information och en rapport  från konferensen med temat ”A  future-proof approach to nanomaterials” hittar du här.

Under de följande diskussionerna betonades vikten av att hitta system för att kunna välja lämpliga nanomaterial, exempelvis genom vägledningsdokument, gruppering och klassificering. Flera forskare framförde att dagens kunskapsläge ännu inte är tillräckligt för att göra grupperingar och klassificeringar. De ansåg att det krävs fortsatt forskning kring bakomliggande faktorer, exempelvis vilka parametrar i beräkningsmodellerna som är kritiska och vilka mekanismer som styr nanomaterialens toxicitet (giftighet). Egenskaper och beteenden hos nanomaterial skiljer sig nämligen inte bara åt mellan olika nanomaterial utan beror också på den omgivande miljön. ”Safe-by-design” var också ett återkommande begrepp som flera deltagare bedömde har potential men som behöver definieras vidare, konkretiseras och göras praktiskt tillämpbart.

Utbildning

Mot slutet av dagen presenterade Ulrika Carlander, SweNanoSafe, plattformens uppdrag och arbete med att stärka utbildning inom nanosäkerhet. I den kartläggning som plattformen genomfört har endast ett fåtal kurser inom nanosäkerhet hittats. Detta kan till viss del förklaras med att nanosäkerhet ingår som ett delmoment i andra kurser. Plattformen synliggör gärna kurser, program och andra utbildningsaktiviteter på SweNanoSafes webbportal. Deltagarna uppmuntrades därför att skicka information om kurser med mera till plattformen och fundera över vilka aktiviteter som behövs för att stärka utbildningen.

Nästa steg?

Bengt Fadeel avslutade dagen med att tillsammans med deltagarna diskutera vilka de nästa stegen för det nybildade forskarnätverket och SweNanoSafe bör vara. Ett förslag som framfördes var att närmare följa upp forskningen inom industrin med en workshop för forskare inom akademi och industri, eventuellt med begreppet safe-by-design på agendan. Ett annat förslag var att synliggöra relevanta forskningsutlysningar och forskarnätverket för att underlätta svenska forskningssamarbeten.

En mer utförlig redovisning av workshopen och dagens diskussioner sammanställs för närvarande och kommer att skickas ut till deltagarna.

Dagens program och mer bakgrund till workshopen, inklusive kontaktuppgifter för information om forskarnätverket hittar du här.

Läs mer om nanosäkerhetsforskning och riskbedömning av nanomaterial:

• Forskning & utveckling
• Lagar & vägledningar / Riskbedömning

Bild: Åke Bergman, Chef Swetox, ordförande i SweNanoSafes styrgrupp, presenterar plattformens verksamhet, foto: Jonas Förare