Nationell plattform för nanosäkerhet – Forum för samverkan och kunskapsresurs vid Karolinska Institutet på uppdrag av regeringen

NanoSafety Cluster Week, 7 – 11 oktober 2019, Köpenhamn

Den 7 – 11 oktober 2019, arrangerade EU:s NanoSafety Cluster (NSC) ett veckolångt möte i Köpenhamn, ”NanoSafety Cluster Week”, med titeln ”Skapa förtroende för riskbedömning och styrning av nanomaterial innovationer”.  Mer information om veckans program hittar du här. Mötet var en uppföljare till NSC-konferensen “Nya verktyg och metoder för säkerhetsbedömning av nanomaterial” som hölls 2017.

Veckan inleddes 7 oktober med avslutningsworkshopen för det EU-finansierade projektet caLIBRAte. Projektet har haft fokus på aktuell kunskap och framtidsperspektiv, utifrån intressenters uppfattning vad gäller risk, behov av information och tillgänglighet av nanosäkerhetsdata. caLIBRAte presenterade också nanospecifika riskbedömnings- och hanteringsverktyg som testats både för miljö och för hälsa, samt ett beslutsstödsverktyg som utvecklats, NanoRisk Governance Portal.

De följande två dagarna 8 – 9 oktober hölls en vetenskaplig konferens organiserade av EU-projekten NanoCommons, NanoSolveIT och NanoInformaTIX, med inriktning mot den ökande betydelsen av tillgång till data och prediktiv modellering, som underlag för styrning av nanomaterialutveckling och riskbedömning. Temat för konferensen var “Mot in silico nanosäkerhetsbedömning – integrering av experimentella- och beräkningsmetoder”. Konferensen innehöll både muntliga och posterpresentationer från pågående NSC-projekt, med syftet att informera om den senaste forskningen inom nanosäkerhet och peka på forskningsinriktningen inför de kommande fyra åren angående nanoinformatik- och nanosäkerhetsstyrningsprojekt.

NSC–veckan fortsatte 10 oktober med utbildning beträffande caLIBRAte verktyget för nanoriskstyrning,  och hölls parallellt med NSC plenarsessioner och NSC arbetsgruppsmöten. Veckans sista dag, den 11 oktober, ägnades åt riskstyrnings-projekten inom EU:s Horisont 2020 utlysningen för NMBP-13 (Nano, Material, Bioteknik och Produktion), med deltagande från projektpartner.

NanoSafety Cluster Annual Conference, 8 – 9 oktober 2019, Köpenhamn

Sessionerna under konferensen omfattade

• verktyg för att hantera nanosäkerhetsdata,
• riskbedömning längs livscykeln,
• riskbedömning och riskhantering,
• exponeringsbedömning längs livscykeln,
• systembiologi och mekanistiska insikter om nanosäkerhet,
• nanoinformatik och prediktiv modellering,
• kategorisering och gruppering av nanomaterial,
• verktyg och metoder för safe-by-design.

Nedan refereras ett urval av talare, aktuella EU-projekt och huvudområden som behandlades på NSC-konferensen 8 – 9 oktober.

Iseult Lynch, Birminghams universitet, som representerade NanoCommons, berättade att projektet ska främja öppen och datadriven innovation, ett område inom vilket både industri och myndigheter är betydande aktörer. Premissen är att begränsad tillgång till information fördröjer innovationer och projektet avser därför att skapa förutsättningar att ta bort hinder för tillgång till data för alla inblandade.

NanoCommons kommer att skapa en e-infrastruktur utifrån egen dataproduktion, datahantering och nanoinformatik. Data från andra projekt inom EU, men även nationella och internationella, kommer att inkluderas. Målsättningen är att alla databaser, inte bara med de som utvecklas inom NanoSolveIT och NanoInformaTIX och andra databaser på EU nivå, men även de som existerar på nationell och internationell nivå, ska vara sammanlänkade och interoperabla. Thomas Exner, Edelweiss Connect GmbH, tillade att projektets databas bygger på data från de avslutade EU-projekten NanoMile, NanoFase, NanoReg och eNanoMapper. NanoCommons avser att tillhandahålla en gemensam databas med användning av eNanoMappers ontologier. En viktig fråga är hur man ska hantera data från de olika livscykelstadierna som är relevanta för nanomaterial. För närvarande är eNanoMapper den största nanosäkerhetsdatabasen in Europe. Den utgörs av flera moduler med sökintegrationsfunktioner. På EUON:s hemsida finns en länk till två sökbara databaser varav eNanoMapper är en.

Irini Furxhia, Limericks universitet, utgick i sin presentation från ett Koreanskt projekt med avsikt att utveckla en nanosäkerhetsdatabas (S2NANO), kurerade dataset, prediktionsmodeller och användarvänliga gränssnitt. Hon jämförde klassificeringsmodeller för olika nanopartiklar utifrån toxikologiska dataset, kurerade från litteraturen.

I sitt anförande talade Maria Dusinska från NILU om behovet av riskstyrning för nanomaterial utifrån projektet RiskGONE, som hon koordinerar. RiskGONE drivs parallellt med Gov4Nano och NANORIGO. De tre projekten är finansierade genom utlysningen för NMBP13-2018. Den stora utmaningen idag är att lagstiftningen inte hänger med den snabba utvecklingen inom innovationsområdet. Alla projekten syftar till att skapa robusta metoder för konsekvent riskstyrning av tillverkade nanomaterial. Riskstyrning berör samtliga områden där nanomaterial omnämns i lagstiftningssammanhang, såsom EU:s kemikalielagstiftning Reach (kemikalier), samt reglering av biocid–, kosmetiska– och medicintekniska produkter.

Martine Bakker från NRCWE berättade om vikten av att samla in data som är passande för ändamålet, analys för att utröna vilken data som fattas och en metod för utvärdering av datakvalitet. Mycket av de forskningsdata som produceras har inte öppen tillgång, exempelvis har endast cirka 25 % av EU: s nanosäkerhetsprojekt öppen data. Många studier visar inte tillräcklig datakvalitet, till exempel fysikalisk-kemisk karakterisering eller toxikologiska metoder. I sammanhanget talade Thomas Exner, Edelweiss Connect GmbH, om ACEnano: s kunskapsinfrastruktur för mer användbar fysikalisk-kemisk karakterisering. Infrastrukturen ska bidra till mer anpassad fysikalisk-kemisk karakterisering genom en stegvis strategi och som en följd exempelvis skapa förutsättningar för mer tillförlitlig toxikologisk data.

Eva Penssler från Yordas Group, beskrev tillämpningen av biomarkörer med användning av ett nytt portabelt batteridrivet instrument. Instrumentet kan urskilja mot bakgrundshalter och avsikten är att använda det på arbetsplatser som stöd för hälsoövervakning. Ett annat exempel från arbetsmiljön var Ana Sofia Fonseca:s anförande (NRCWE) som handlade om en fallstudie från färgtillverkning. Det är vanligt att titandioxid, andra fyllnadsmaterial och pigment hälls i blandningskärlet i öppen miljö. Om till exempel talk används, är det viktigt att komma ihåg att materialet anses som fiberliknande enligt WHO.

I sin presentation talade Steffen Foss Hansen, Danmarks tekniska universitet, om revideringarna av bilagorna till Reach för nanomaterial. Han påpekade att dessa visserligen ger mer struktur och tydlighet, men de kommer också att tvinga tillverkare, importörer och nedströmsanvändare att göra betydande ansträngningar för att förstå detaljerna om vad som egentligen behöver göras.

Roland Grafström, Misvik Biology, beskrev prediktiv toxicogenomics rymdmodellering, en metod för att undersöka eventuella effekter av nanomaterial genom omics-driven informatik. Big data computing och datafusionskonceptet används för att beräkna olika effekter på cellulär- och organismnivå. Sambandet mellan dos och respons är inte alltid lättolkat. Vid exponering för mycket giftiga ämnen dör cellerna och kan därefter inte mutera. Genfamiljer kommer och går vilket måste tas hänsyn till. Demonstration av bioinformatiksmetoden, indikerar en association mellan olika ämnen och en mångfald av lever-, hjärta- och njursjukdomar.

I sitt anförande berättade Vesa Hongisto, från Misvik Biology, om en in vitro-metod med hög kapacitet som kan användas för riskbaserad testning, följt av rangordning utifrån toxicitet och gruppering av nano-materialen. Ett syfte är att kunna screena ut nanomaterial som visar sig ha hög risk i ett tidigt skede av nanomaterialutvecklingen.

Tobias Walser från Vereala GmbH, talade om utmaningar för behandling och återanvändning av nano-avfall. Förbrukade produkter som innehåller nanomaterial är exempelvis plast, färg, kosmetika och byggmaterial. Nanoavfall delar de flesta egenskaperna med konventionellt avfall. Nanoavfalls-hanteringen bör optimeras och nano-utsläpp minimeras, med särskild uppmärksamhet på biologisk behandling, återvinningsprocesser och kvalité på återvunnet material. Det finns också behov av ökad förståelse för nanoavfallets beteende i avfallshanteringssystemen.

Enligt Neil Hunt, Yordas Group, är syftet med GRACIOUS-projektet att skapa ett innovativt ramverk för att möjliggöra praktisk tillämpning av gruppering av nanomaterial och jämförelse med strukturlika ämnen, som ska leda till ett klassificeringssystem för nanomaterial. Den stora utmaningen är att förstå vad ett ”strukturlikt” nanomaterial egentligen har för kännetecken. Till exempel kan en enkel förändring av ytan med nya funktionella grupper leda till förut okända toxikologiska egenskaper.