MISTRA organiserade onlineworkshop om nanosäkerhet
Den 20 maj bjöd Mistra Environmental Nanosafety-programmet in det svenska grafensamhället och medlemmarna i SIO Grafen till en digital workshop om nanosäkerhet. Seminarier presenterades om bland annat bestämmelser och regler för nanomaterial, arbetsmiljö och riskbedömning. Mötet lockade uppemot ett 50-tal deltagare.
Mistras forskningsprogram genomförs i nära dialog med företag, myndigheter och andra intressenter för att säkerställa att forskningsresultaten används praktiskt. Stiftelsen vill se långsiktig påverkan (impact) av forskningen, åtminstone 10 – 15 år.
Med påverkan menas i sammanhanget hur organisationer utanför akademin eller allmänhet kan nyttiggöra den genomförda forskningen. Vetenskapliga artiklar har oftast liten inverkan för samhället. För att påverkan ska vara effektiv, behövs det en plan som deltagarna är överens om från början inkluderande de viktigaste förväntade resultaten.
Deltagarna i Mistra programmet kommer att publicera tillsammans, kommunicera resultat till beslutsfattare och andra intressenter som kan tänkas ha nytta av projektets arbete, såsom företag, ideella föreningar, fackföreningar och investerare. Programmet avser även påverka hur nanoteknik uppfattas av allmänheten och bidra till en nyanserad diskussion.
Komplexiteten i lagstiftningen anses vara stor och företag frågar efter vägledning. Ett förslag är att Mistra tar fram enklare handledningar som hjälp för industriella partner att registrera i Reach som komplement till ECHAs vägledningsdokument.
Det är inte klarlagt hur säkerhet implementeras vid produktutveckling. Att inkludera säkerhetsaspekter i hållbar affärsutveckling betraktades som naturligt. Ställ därför krav på säkerhetsaspekter vid innovationer av nya material / produkter. Tydliga riktlinjer för säker produktutveckling behövs och samarbete med myndigheter bör ingå. Det föreslogs att ta lärdom från läkemedelssektorn där det finns nära relationer mellan företag och myndigheter.
Företag vill förstå hur material bryts ned under livscykeln och om de medför en risk. Ett exempel är kompositprodukter. Kanske det inte finns några fria nanopartiklar som kan läcka ut eller frigöras vid användning och återvinning/ avfallshantering?
Begreppet ”nano” ansågs vara begränsande. Det är nya material (advanced materials) som är av intresse, dvs att förstå deras egenskaper och risker oberoende om av de är nano eller inte.
SIO Grafen är ett strategiskt innovationsprogram med avsikten att svenska företag ska bli världsledande på att utnyttja grafen. Workshopen visade på behovet av noggrannare karakterisering av grafenmaterial. Det har visat sig att många material från leverantörer som påstås vara grafen kan innehålla både grafenoxid och grafit. Materialen kanske fungerar för avsedda applikationer men det kan vara ett problem eftersom om inte fysikalisk-kemiska egenskaper är kända, kan inte heller toxicitet förutses.
0 kommentarer