Är närvaro av TiO2 partiklar i ansiktsmasker avsedda för att minska virusspridning en hälsorisk?
Forskare i Belgien har i en nyligen publicerad studie i Scientific Reports visat att ett stort antal av de munskydd/ansiktsmasker som idag säljs inom EU, bland annat till följd av den globala Covid19 pandemin, innehåller partiklar av titandioxid (TiO2) vilket skulle kunna medföra en betydande hälsoaspekt om de andas in. Tillsatser av TiO2 görs vanligtvis med syfte att förbättra materialets stabilitet mot UV ljus samt ge materialet en vit och matt yta. TiO2 har även antibakteriella egenskaper vilket kan vara fördelaktigt.
Eftersom nanopartiklar av TiO2 har visat toxiska effekter i djurexperiment och klassas som ett misstänkt cancerframkallande ämne genom inandning avsåg de belgiska forskarna att undersöka om denna tillsats skulle kunna utgöra en hälsorisk, hur stora mängder ansiktsmaskerna innehåller samt var, och hur de förekommer i materialet.
Studien omfattade 12 olika kommersiellt tillgängliga ansiktsmasker inom EU och omfattade både engångsmasker och masker avsedda för upprepad användning. Ansiktsmasker var tillverkade av både syntetiska och naturliga fibrer. Resultaten visade på förekomst av både enstaka och aggregerade sfäriska partiklar, främst förekommande på ytan av de syntetiska fibrerna. Storleken av dessa aggregat varierade avsevärt (ca. 50 till 600 nm) och motsvarade mängder av mellan 0.8 och 152 mg/mask. Inga partiklar identifierades på bomullsfibrerna. Andelen TiO2 var ungefär 10 ggr lägre i non-woven fiberdukar jämfört med dukar av polyester- och polyamidfibrer. Även om de fysikalisk/kemiska egenskaperna hos partikelaggregaten av TiO2 bedömdes vara av fiberkvalitet, dvs. samma som tillämpas i textilier och liknande dem i livsmedelstillsatsen E171, innehöll maskerna en anmärkningsvärt stort del nanopartiklar av TiO2.
För att dessa partiklar potentiellt skall kunna utgöra en hälsofara via inandning och t.ex. medföra lunginflammation, måste de enligt forskarna kunna frisättas från fibrerna antingen som enstaka partiklar, som aggregat eller som inhalerbara textilfibrer med partiklar, t.ex. genom nötning eller aerodynamiska krafter. De antog att endast partiklar på fiber-ytan av ansiktsmasken skulle frisättas och utgöra en risk, inte de partiklar som integrerats inne i materialet.
Forskarna bestämde och jämförde mängden TiO2 vid ytan av textilfibrerna i varje mask med acceptabla exponeringsnivåer för inandning utan att negativa toxiska effekter uppstår. Detta mått uppskattar endast vilken mängd TiO2 -partiklar som finns på ansiktsmasker yta som måste kunna frigöras för att den acceptabla exponeringsnivån skall riskera att överstigas. Detta kritiska mått uppskattades till 0.0036 mg/mask för scenariot att en vuxen persons använder ansiktsmasker under 2×4 timmar per dag.
De uppskattade mängderna TiO2 vid ansiktsmasksytan av de undersökta filtren varierade mellan 0.017 till 4.4 mg per mask, vilket indikerar att den kritiska nivån på 0.0035 mg/mask riskerar att överskridas, dock förutsatt att TiO2 partiklarna verkligen frigörs från andningsmasken och kan inandas. Forskarna visade större potentiella risker med att använda andningsmasker gjorda av fibrer av polyester, polyamid, non-woven och biokomponentfibrer jämfört med andningsmasker av bomull.
Risken för att den kritiska mängden TiO2 på ytanska överskridas var avsevärt högre (87
till 1220 gånger) för de återanvändbara ansiktsmaskerna jämfört med engångsmaskerna (5 till 11 gånger) då de återanvändbara maskerna vanligtvis innehöll mer TiO2 per mask.
Forskarna menar att användningen av TiO2 i andningsmasker inte är kritiska för deras funktion, och att de syntetfibrer som används kan produceras utan TiO2. Forskargruppen uppmanar att användningen av TiO2 i andningsmasker fasas ut eller åtminstone att mängden TiO2 begränsas, och att maskerna därmed blir ”säkra genom design”.
Om närvaron av TiO2 i ansiktsmasker verkligen utgör en hälsorisk är dock oklart, vilket forskarna poängterar. Att TiO2 partiklar kan frisättasfrån ansiktsmaskerna kan inte fastställas vilket därmed omöjliggör förutsägelsen av möjlig exponering och inandningsupptag. Vidare bör toxiciteten hos frisatt TiO2 bestämmas genom upprepade dosinhalationsstudier med TiO2-partiklar av fiberkvalitet. Fler studier behövs för att utvärdera eventuella risker för känsliga grupper, särskilt barn.
Referens: Titanium dioxide particles frequently present in face masks intended for general use require regulatory control, E. Verleysen, M. Ledecq, L. Siciliani, K. Cheyns, C. Vleminckx, M.-N. Blaude, S. De Vos, F. Brassinne, F. Van Steen, R. Nkenda, R. Machiels, N. Waegeneers, J. Van Loco, J.Mast, Scientific Reports, (2022) 12:2529
Källa: Prof. Inger Odnevall, Kungliga Tekniska högskolan
Åsikterna i detta referat är expertens och representerar inte nödvändigtvis SweNanoSafes ståndpunkt.
0 kommentarer