Exponeringsvägen är avgörande för riskbedömning av silvernanopartiklar

Forskning om nanopartiklar av silver visar att exponeringsvägen är avgörande för riskbedömning då den styr var partiklarna hamnar och därmed dosen och effekt i olika organ. Exponering via luften kan därför vara mer kritiskt jämfört med intag via mat och dryck.

Nanopartiklar som består av silver ingår i konsumentprodukter och används exempelvis som antimikrobiellt ämne i t.ex. textilier. Det finns också personer som dricker så kallat ”kolloidalt silver” men detta får inte längre säljas som kosttillskott då Efsa (den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) inte har kunnat utvärdera om sådant kosttillskott är säkert att konsumera. För att förstå risken med nanopartiklar av silver används olika exponeringssätt i djurstudier.

Karmanizadeh et al utförde en omfattande studie för att undersöka bioackumulering i sekundära organ samt toxicitet hos silvernanopartiklar efter akut exponering vid identiska doser (25 eller 100 µg/djur) via olika exponeringsvägar: intravenös, intratrakeal instillation (dvs exponering direkt via luftstrupen) eller oral. Motsvarande lösligt silversalt användes som referens.

Exponeringsvägen visades vara helt avgörande för ackumuleringen av silver i lever, njure och mjälte. Den intravenösa exponeringen resulterade i den högsta ackumuleringen, följt av exponering via luftstrupen (upp till 19 gånger lägre för lever, 6 gånger lägre för njure och 180 gånger lägre för mjälte, jämfört med den intravenösa vägen). Inget eller mycket lite silver upptäcktes i organen efter oral exponering.

Exponeringsvägen var också viktig för det biologiska svaret, troligen som ett direkt resultat av olika systemiska doser och olika dos i organet i frågan. Den intravenösa exponeringen inducerade en kraftigare ökning av levercytokiner (IL1b, IL6, IL10, MCP-1, KC), högre serumnivåer av akutfasresponsproteiner (SAA3) såväl som en mer potent oxidativ stress jämfört med exponering via luftstrupen. Vissa av dessa effekter var dosberoende och liknande effekterna av lösligt silversalt. Författarna till artikeln hävdar att några av dessa biologiska förändringar, såsom ökningen av det antiinflammatoriska cytokinet IL10, kan vara ett adaptivt svar avsett att motverka den ökade utsöndringen av proinflammatoriska cytokiner i ett försök att balansera inflammationsstatusen. Inga systemiska biologiska förändringar eller förändringar i de studerade organen observerades efter oral administrering. Slutligen föreslog författarna också att Connexin32 kan vara en ny biomarkör för leverskada orsakad av nanopartiklar då denna markör upptäcktes både in vitro och in vivo. Ytterligare valideringsstudier av andra nanopartiklar är dock motiverade.

Sammantaget visar studien tydligt vikten av exponeringsvägen för riskbedömning av silvernanopartiklar. Det är dock oklart om dessa resultat kan extrapoleras till andra typer av silvernanopartiklar och till andra typer av metallnanopartiklar i allmänhet. Även om studien inte rapporterar systemisk toxicitet efter oral exponering för silvernanopartiklar, behövs ytterligare studier för att förstå effekterna av silvernanopartiklar på mag-tarmkanalen i sig. Slutligen, som författarna påpekar i diskussionen, bör ytterligare studier utföras som använder mer realistisk exponering så som upprepad låg dosering som bättre efterliknar en verklig situation.

Kermanizadeh A, Jacobsen NR, Mroczko A, Brown D, Stone V. Acute hazard assessment of silver nanoparticles following intratracheal instillation, oral and intravenous injection exposures. Nanotoxicology. 2021 Dec;15(10):1295-1311. doi: 10.1080/17435390.2021.2020350. Epub 2022 Jan 11. PMID: 35015612.

Källa: Anda Gliga & Hanna Karlsson, Karolinska Institutet
Åsikterna i detta referat är experternas och representerar inte nödvändigtvis SweNanoSafes ståndpunkt.

0 kommentarer

Relaterade inlägg