Aktuellt om nanosäkerhets­forskning från konferensen NanoTox2018

Omkring 300 forskare och studenter samlades den 18 till 21 september på konferensen NanoTox2018 i Neuss utanför Düsseldorf i Tyskland för att presentera och diskutera de senaste forskningsrönen inom nanotoxikologi.

Konferensen var den nionde internationella konferensen inom området och innehöll föredrag från en rad framstående experter och visningar av över 200 posters. Särskilt diskuterades ämnet gruppering av nanopartiklar – för att möjliggöra riskbedömning utifrån grupper i stället för enskilda nanopartikeltyper – och begreppet safe-by-design.

På konferensen framkom det att partiklar som man tidigare ansett vara onedbrytbara i biologiska system kan brytas ned med tiden. Med hjälp av avancerade avbildningsmetoder visade exempelvis amerikanskan Uschi Graham att ceria (CeO2) nanopartiklar kan brytas ned inuti makrofager och vävnad. Sedan kan dock nya ”sekundära” partiklar bildas.

Något som många sett fram emot var resultaten från en stor långtidsstudie där råttor exponerades för nanopartiklar av ceria (i flera doser) och även bariumsulfat (en hög dos) via inandning under stor del av sin livstid. De huvudsakliga resultaten, som presenterades av Robert Landsiedel från BASF, visade på en tydlig inflammation även vid den lägsta dosen av ceria, vilket var förvånande för forskarna. Bariumsulfat visade sig mycket oväntat inte ackumulera i lungan under de första månaderna, troligen på grund av upplösning, men efter en tid ändrades detta. Inga tumörer påvisades i lungorna från någon av exponeringarna.

Andra föredrag fokuserade på kolbaserade nanomaterial. Marion MacFarlane från Storbritannien föreläste om kolnanorör och asbestfibrer. Det huvudsakliga budskapet var att omfattande studier visar att långa och smala kolnanorör inducerar cancerformen mesoteliom med liknande mekanismer som asbestfibrer. Det rapporterades också att epigenetiska mekanismer kan ha en betydelse för uppkomsten av mesoteliom.

Vidare presenterade Thomas Hartung (USA, Tyskland) en imponerande studie om möjligheterna av att använda data från djurfria OECD test för att med hjälp av artificiell intelligens förutspå effekten av kemikalier (Luechtefeld et al., 2018). Ännu finns dock inte något liknande för nanomaterial.

En livlig kvällsdiskussion arrangerades också av en arbetsgrupp inom OECD:s WPMN (Working Party on Manufactured Nanomaterials). Den handlade om så kallade ”Adverse Outcome Pathways” (AOP), en sekventiell kedja av händelser på olika nivåer (molekyl, cell, organ) som i slutändan ger en negativ hälsoeffekt. Bland annat råder det olika meningar om huruvida det är möjligt att göra sådana för nanopartiklar och hur dessa eventuellt kan användas i riskbedömning. För mer information kring detta, se Villeneuve et al., 2018.

Sammanfattningsvis var presentationerna och diskussionerna under konferensen av hög kvalitet och mötet mycket lyckat. För mig som deltagare var det tydligt att nya intressanta frågor ständigt dyker upp inom området och att det finns mycket kvar att utforska kring nanomaterialens effekter på vår hälsa!

 

Källa: Hanna Karlsson, Karolinska Institutet

Läs mer:

Graham UM et al. Analytical High-resolution Electron Microscopy Reveals Organ-specific Nanoceria Bioprocessing. Toxicologic Patholology. 2018; 46(1):47-61.

Chernova T et al. Long-Fiber Carbon Nanotubes Replicate Asbestos-Induced Mesothelioma with Disruption of the Tumor Suppressor Gene Cdkn2a (Ink4a/Arf). Current Biology. 2017;27(21):3302-3314.e6.

Villeneuve DL et al. Representing the process of inflammation as key events in adverse outcome pathways. Toxicological Sciences. 2018;163(2):346-352.

Luechtefeld T et al. Machine learning of toxicological big data enables read-across structure activity relationships (RASAR) outperforming animal test reproducibility. Toxicological Sciences. 2018;165(1):198-212.

Om effekter av nanomaterial på vår hälsa, begreppet safe-by-design med mera:

 

Bild: NanoTox2018

0 kommentarer

Relaterade inlägg