Testning av nanomaterial
OECD:s riktlinjer för testning av kemikalier (OECD Guidelines for the Testing of Chemicals) är en unik uppsättning med ca 180 testmetoder (Test Guidelines – TG:s) och tillhörande dokument som används för att testa och bedöma kemikaliers potentiella effekter på människors hälsa och miljön. De är uppdelade i fem sektioner: 1: Fysikalisk-kemiska egenskaper; 2: Effekter på biotiska (levande) system; 3: Öde och beteende i miljön; 4: Hälsoeffekter och 5: Andra testriktlinjer.
OECD:s testriktlinjeprogram tar också hänsyn till nya alternativa högeffektiva och djurfria testmetoder (så kallade New Approach Methodologies, NAMs), som stöder utveckling av Integrated Approaches for Testing and Assessment (IATAs) med hjälp av bl.a. Adverse Outcome Pathways (AOPs), samt implementerar FAIR-data lösningar vilket innebär tillförlitligare underlag för nya testriktlinjer och t.ex. ”hållbar och säker genom design” (SSbD) strategier.
NAMs erbjuder möjligheter för att vidareutveckla nuvarande regulatoriska ramverk för riskbedömning av kemikalier och material, som till stor del baserar sig på djurförsök, mot att bli mer in vitro– (cellbaserade) och in silico– (datorbaserade) baserade. Djurförsök är, enligt REACH, endast tillåtna då det inte finns alternativa sätt att samla in säkerhetsinformation. Det finns idag OECD TGs som beskriver NAMs för att testa humantoxicitet, ekotoxicitet och nanomaterials öde i miljön, och riktlinjerna uppdateras för närvarande i linje med vetenskaplig och regulatorisk utveckling. År 2016 anordnade Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) en vetenskaplig workshop om NAMs inom regulatorisk vetenskap. ECHA ger också vägledning för REACH-registrering gällande hur NAMs kan användas för att uppfylla informationskraven. Diskussion om validering av NAMs finns att tillgå här.
Testriktlinjerna accepteras internationellt som standardmetoder för säkerhetstestning och används företrädelsevis inom industrin, men också inom den akademiska världen och av myndigheter. Testmetoderna har flera användningsområden och används främst för regulatorisk säkerhetstestning av kemikalier och kemiska produkter, med åtföljande anmälan och registrering av kemikalier, men kan också nyttjas vid utveckling av nya, säkrare kemikalier och (eko)toxikologisk forskning.
För att säkerställa att testriktlinjerna återspeglar den senaste vetenskapen och teknikerna, uppdateras och utökas dessa kontinuerligt. Testriktlinjerna utarbetas med hjälp av nationella experter hos myndigheter, akademi, industri, miljö och djurskyddsorganisationer, från OECD-länder och associerade länder. OECD:s testriktlinjer omfattas av OECD:s system för ömsesidig acceptans av data (MAD). Utöver detta lanserades 2020 ett projekt finansierat av Europeiska kommissionen, NANOMET, i syfte att stödja OECD:s TG program att identifiera och utveckla standardiserade metoder för nanomaterial som kan användas för att generera relevant och tillförlitlig data för regulatoriska ändamål.
Flera av dokumenten i serien om testning och bedömning av kemikalier (Series on Testing and Assessment), fungerar som stöd för att tillämpa och utveckla testriktlinjer (TG:s) ), till exempel vägledningsdokument (Guidance Documents – GD:s), valideringsrapporter och detaljerade översiktsartiklar (review papers).
Precis som alla andra kemikalier behöver data rörande säkerhet för nanomaterial bedömas med lämpliga verktyg och metoder. På grund av sina speciella egenskaper (storlekseffekter etcetera), kan testriktlinjer avsedda för kemikalier behöva anpassas till nanomaterial, och/eller det kan finnas behov av ytterligare tester för att säkerställa att påverkan på hälsa och miljö klarläggs.
För att säkerställa att de metoder som används för bedömning av nanomaterial är tillförlitliga, lanserade OECD:s arbetsgrupp för tillverkade nanomaterial (Working Party on Manufactured Nanomaterials – WPMN) ett testprogram i november 2007 (Testing Programme of Manufactured Nanomaterials). OECD:s rekommendation från 2013 om säkerhetstestning och bedömning av nanomaterial, fastställer att befintliga internationella och nationella tillsynsramar på kemikalieområdet är lämpliga för att även hantera riskerna i samband med hantering av nanomaterial.
Inom EU har bilagorna för den kemiska lagstiftningen (Reach) reviderats och klargör nu dataspecifikationerna för nanomaterial. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2020 och inför krav för tillverkare, importörer och nedströmsanvändare när det gäller registrering och säkerhetsbedömning av nanomaterial.
Den 25 februari 2021) hölls ett webinarium om TG 318: Dispersionsstabilitet för nanomaterial i simulerade miljömedier och åtföljande vägledningsdokument (GD 318). Eventuella uppdateringar av dokumenten diskuterades. Tidigare (26 januari 2021) presenterades omfattningen och användningen av GD 317: Ekotoxicitetstestning av nanomaterial i vatten och sediment. Webbinariet behandlade praktiska aspekter av att utföra tester på nanomaterial i vatten och sediment.
Mer information relaterade till testriktlinjerna (TG:s) som aktuell arbetsplan, MAD, accepterade TG:s, TG:s under utveckling, stödande dokument inklusive vägledningsdokument (GD:s) och aktuella webbinarier hittar du här (OECD Test Guidelines Programme).
Uppdaterad av:
KM 2022-10-21